Idag var det en pensionär som öppnade sig, berättade om sina känslor och fällde flera tårar. Jag blir så rörd när någon delar med sig av sig själv. Jag tycker att det är fantastiskt att en relation kan förändras över tid. Första gången jag träffade henne var hon skeptisk, kall och kort mot mig. Efter några möten mjuknade hon till. Den där misstänksamma och hårda ansiktsuttrycket utvecklades till ett öppet och harmoniskt ansiktsuttryck. Från en ihopdragen mun till ett gladlynt leende. Från ett avståndstagande till en kram. Jag högaktas av mänsklig interaktion.