Vi har haft seminarium kring boken: Vetenskapsteori för nybörjare av Torsten Thurén. Den är väldigt lättläst med många bra exempel som gör det lättbegripligt.

Jag vill bara skriva ner mina reflektioner kring kunskap som jag har fått efter detta seminarium.

Vem är det som har makten att bestämma vilken kunskap som är den ”rätta”?
Detta har jag relaterat till min utbildning. För varje kurs finns det en litteraturlista med förbestämda böcker som någon har bestämt att vi ska studera. Det är någon/några som har makten att bestämma vilken kunskap som ska läras ut. Vi får lära oss vissa teorier som anses vara de bästa. Hade det varit under en annan tid hade det förmodligen varit andra teorier som ansågs vara de ”rätta”. Beroende på vilken teori som anses vara den rätta beror på vilken paradigm vi lever i. Vilken paradigm vi lever i kan vara beroende på vilka värderingar som värdesätts. Men vi studerande kan nöja oss med att vi kan påverka litteraturen genom utvärderingen. Men då blir det ingen ändring för oss, utan det är studenterna efter oss som blir påverkade av våra åsikter. Antingen blir de nöjda eller inte.

Det handlar om vårat lärande men ändå finns det en struktur som bestämmer hur det ska gå till. När vi t.ex. ska skriva hemtentamen är det den litteratur som står med i litteraturlistan som räknas. Skulle man mot förmodan läst någon annan bok som skulle passa väldigt bra, skulle detta inte värderas lika högt. Detta får mig att bli frustrerad. För vem har rätt att värdera kunskapen? Jag som ska lära mig måste väl ändå ha ansvar för min kunskap och det jag tycker är värdefullt.

Något annat som jag tog fasta vid var hur viktigt det är definiera begrepp. Ibland beror oenighet inte på att man är oense i sak utan på att man definierar det man talar om olika. Därför är det viktigt att göra klart för sig vad man själv menar, och vad andra menar. Jag & en vän hade en diskussion om begreppet ”konstig”, vi blev frustrerade och diskussionen hamnade i dödsläge. Sedan kom vi fram till att vi inte definierade begreppet likadant. När vi hade beskrivit våra definitioner kunde vi förstå varandra bättre.

En annan diskussion som kan hamna i dödsläge är när den ena personen talar om värderingar medan den andra personen talar om realiteten/fakta. Där har jag hamnat många gånger och då har jag inte förstått varför den andra blivit så frustrerad och blivit arg på mig. Många gånger har jag även velat säga att det inte är något som jag tycker/värderar utan att jag bara talar om hur det ser ut i verkligheten. Men det är inte förrän nu jag har fått detta jag känner och tänker förklarat konkret. Nu klarnar det upp för mig.

Jag har reflekterat över hur man som människa kan anpassa teorier eller det man tror på till verkligheten. Säg att någon tror på Gud. Allt som händer kan de hänvisa till honom. Om vi tror på något kommer vi alltid kunna hitta förklaringar till saker och ting utifrån det.

Thurén tog upp ett exempel om begreppet rationellt. Han menade att en mördare som mördar handlar inte rationellt utifrån min syn men utifrån mördaren handlar hen rationellt, funktionellt. Att handla utifrån sina förutsättningar är rationellt. Då är allt rationellt om man utgår från sig själv. Om man inte gör misstag då. Men om man är destruktiv och skär sig själv? Är det rationellt? Vi kom fram till att ett begrepp måste ha en gräns. I Thuréns förklaring fanns det ingen gräns på rationellt.

Reflektioner kring seminariet
Hade vi inte haft seminariet hade jag inte fått lyfta fram det jag reflekterat över när jag läste boken. Det blir ett steg till. Första steget är när jag sitter och reflekterar för mig själv. Andra steget är när jag ska sätta ord på det. Jag hör hur jag formulerar och berättar det jag tänkt. Men det kommer upp saker som jag inte reflekterat när jag gjorde det själv. Ett ytterligare steg är när man får respons på det man säger. Håller folk med, ser andra på det jag säger ur en annan synvinkel, håller de inte med? Det är då man kan få perspektiv på olika saker och beabeta det man tänkt på. Det är när man får lyfta fram sina tankar och bolla dem med andra som man får ny insikt och kan lära sig nya saker. När andras åsikter möter en kan ens tankar antingen revideras eller inte. Det kan även hänga ihop med ens förförståelse. Det är något som man har fått kunskap om tidigare med hjälp av sina sinnen, erfarenheter och upplevelser. När du sedan möter något nytt om just det fenomen, kan din förförståelse revideras. Eller om det visar sig vara fel, har du haft fördomar.

Man kommer fram till saker under diskussionens gång som man annars aldrig skulle ha gjort själv. Det som jag även tänker på är att det även spelar roll vilka man diskuterar med. Att det blev just denna diskussion var på grund av sammansättningen av människor. Hade det varit andra deltagare hade det säkerligen sett annorlunda ut.

Sist men inte minst. Enligt Thurén finns det inga absoluta sanningar. Något som är sant idag kanske inte är det i morgon. Men jag skulle bli galen om jag gick runt och tänkte på att allt inte var sanning. Jag måste utgå ifrån min egen sanning och visst är det bra att veta att saker och ting kan förändras. Men tills dess kommer jag tro på det jag tror på och ha mina egna sanningar. Sedan för att bli rikare tror jag att det är konsten att förstå att andra har olika sätt att se på verkligheten och att min inte är den riktiga för alla.