Idag träffade jag på en underbar pensionär. Hon berättade: Jag har det bra som får bo hemma. Jag har någon som kommer till mig varje dag. Jag får hjälp med det jag behöver. Jag lämnar min smutstvätt i en påse utanför min dörr och de från Samhall kommer och hämtar den. De gör ett jättebra jobb! Så får jag tillbaka vikta, strukna och nytvättade kläder.

Det var en kille som kom till mig häromdan för att städa. Han lyfte det ena och det andra för att komma åt. Jag har ett larm som jag kan trycka på om det skulle hända något. Jag ramlade en dag och när jag larmade kom de från hemtjänsten och lyfte upp mig. Alla borde ha ett larm.

Visst kan det vara många olika människor som kommer. Det kom 22 olika personer till mig. Jag vet att många klagar på det. De klagar också på att det är många som kommer från utlandet och inte kan prata bra svenska. Men man glömmer bort att de också har något som de hör hemma på, något som de är bra på. Många har ju varit husmor också och studerat i sina hemländer, men när de kommer hit kan de inte jobba med det. Det är inttessant att få höra allas berättelser. Jag får ju reda på vad som händer ute i världen. Det liksom öppnar upp världen.

Åh vad jag blev kär i henne! Det är så kul att få höra någon som uppskattar och är tacksam över det man får och har.